Det sextonde Äret Àr sitt mjuka utseende till trots en riktigt mörk berÀttelse om kvinnligt förtryck och klasskillnader samt den utsatthet som det kan leda till. Handlingen dryper av sorg, vÄld och lÀngtan hela vÀgen fram till det bitterljuva slutet och det gÄr inte att lÀsa den hÀr boken utan att ta till sig av karaktÀrer som Tierney, Gertrude, Ryker, Michael och mÄnga fler. Jag blir berörd sÄvÀl fysiskt som psykiskt nÀr jag lÀser om vad de unga flickorna fÄr genomlida under sitt nÄdeÄr.
Boken för tankarna till hunger games och Kim Liggetts sÀtt att skriva pÄminner en hel del om Margaret Atwoods.
Jennys bibliotek đ 